För våra uppdragsgivare och för de som lever med omfattande funktionsnedsättning betyder personlig assistans möjlighet att delta, bidra och att leva ett självständigt liv. Det är en mänsklig rättighet som assistansen tillgodoser på ett flexibelt och kostnadseffektivt sätt.
Antalet personer med statlig assistansersättning har minskat med nästan 15 procent sedan 2015. Samtidigt har Sveriges befolkning vuxit med mer än en halv miljon invånare. Med dem inräknat har antalet personer som beviljats assistans minskat med över 20 procent. Och det kan inte betraktas som något annat än en historisk nedmontering av den personliga assistansen – med katastrofala följder för tusentals människor som förlorat sitt livsviktiga stöd i vardagen.
Men också de 13 500 personer som fortfarande beviljas personlig assistans känner av nedmonteringen. Sedan 2012 har nämligen regeringen slutat att kompensera för assistenternas löneökningar när de bestämmer nivån på den statliga assistansersättningen. Medan assistenternas kollektivavtalade löner har stigit med sammanlagt 15 procent, har statens ersättning bara räknats upp med 8,7 procent.
Idag går hela 90 procent av assistansersättningen till assistenternas löner. Trots att den även ska räcka till arbetsledning, omkostnader, utbildning och nödvändig administration. För dessa kostnader finns nästan inga marginaler kvar längre. Och det får förödande konsekvenser, både för assistentyrket och de assistansberättigade. Möjligheten att ge och få personlig assistans av god kvalitet är nu allvarligt hotad.
Rätt och rimligt
Den personliga assistansen är och har varit en framgångssaga ända sedan den infördes 1995. Dessförinnan var den som drabbades av en omfattande funktionsnedsättning utlämnad till andras goda vilja. Många blev vårdobjekt, utan makt över sitt eget liv.
Med den personliga assistansen har vi kunnat leva ett självbestämt liv. Det leder självklart till ökad livskvalitet, men också minskade vårdbehov och ökad medellivslängd i gruppen assistansberättigade. Allt effekter av en reform, som sedan starten har visat sig vara kostnadseffektiv, samtidigt som den ger individen rätt att utforma sitt stöd själv.
Men även om den personliga assistansen är kostnadseffektiv finns det gränser. Idag ligger statens ersättning för personlig assistans på 319,70 kronor per timme. För att vi ska komma i nivå med den allmänna löneutvecklingen igen skulle assistansersättningen behöva höjas till 350 kronor per timme. Det krävs för att uppnå den kvalitet och kontinuitet i assistansen som är lagfäst i LSS – rimliga villkor.
Om detta handlar den viktiga kampanjen #rimligavillkor.
Vi skriver under, gör det du med www.rimligavillkor.se